Det kan inte bara vara jag som alltid har älskat blogg formatet? Att skriva om alldagliga, vardagliga och dagens reflektioner skapar något mellanmänskligt som jag inte kan låta bli att… älska? Varför jag aldrig skrivit blogg tidigare är på grund av rädslan över att dela mina reflektioner, för att bli dömd över mina tankar och funderingar, I guess? Jag har alltid velat bli helt klar med mina tankar innan jag delar dom ”offentligt”. Istället har jag skrivit dagbok i över 10 år nästan dagligen. Det jag älskar med dagboksformatet är att det inte finns några rätt eller fel, där är allt välkommet och det är bara jag som bestämmer. Ibland när jag ”inte har något att skriva” skriver jag bara massa ord som dyker upp i huvudet vilket leder till det ena och andra. Helt plötsligt står jag med en text och hade helt plötsligt oceaner med tankar som behövde komma ut. I min dagbok får de innersta funderingarna komma ut, de man skäms för att ens berätta för någon. Det gör också att jag kan följa hur jag ibland kan hamna i tanke-loopar och förstå att det där har jag tänkt på förut, en slags påminnelse om något jag inte riktigt kan sätta ord på, än. 

Oavsett! Älskar jag att skriva och i så många år har det varit något av min största dröm! Att få skriva. Att få skriva utan regler. Länge har jag funderat på var jag ska få skriva och väntat på någon slags öppning? Nu har jag en hemsida så varför då inte få använda den till att skriva sin egen… blogg? Jag tror att jag är redo för att släppa de där rädslorna och vill inget mer än att få skriva just här. 

Hur ofta jag kommer att skriva och om vad kommer att variera, kanske skriver jag in några inlägg från några av mina första dagböcker? Eller nu på senare år? Blandat med dagens reflektioner? Vi ser helt enkelt vad det här mynnar ut i! 

Pok/Klara