Fotografi, film och text
Nu har du äntligen kommit till himlen. Som du längtat det sista! Hur kändes det att dö? Min älskade mormor. Du har alltid varit med mig. Du har tänkt, brytt, och varit med. Nu är du en fri själ, den själ jag sett, nu är du i vinden, luften, vattnet och elden. Du är i molnen. Du är en del av existensen. Din kropp ligger kvar i vardagsrummet. Den kropp som hjälpt dig att förkroppsliga detta liv. Den kropp som åldrats, som nu dött. Jag är glad över att få ha kramat dina rynkiga händer. Lev Livet – vänta inte en sekund med det, sa du.
Klara Carlund 