Jag lyssnade på radion imorse och Northvolt kom på tapeten. Floppen är ju ingen nyhet nuförtiden men hela grejen är verkligen Sveriges näringsliv i ett nötskal. 

När Northvolt växte fram hyllades företaget som symbolen för framtiden. Här fanns den visionära entreprenören, de enorma ambitionerna, de storslagna planerna och löftet om att Sverige skulle leda den gröna industriella revolutionen. Politiker, investerare och medier drogs med i berättelsen om snabb expansion, global konkurrenskraft och gränslös tillväxt.

Varför fortsätter vi att dyrka samma ideal om och om igen, trots att de gång på gång lämnar människor, samhällen och ekonomier till att plocka upp bitarna efteråt?

Inom genusvetenskapen talar man om hur vissa värden traditionellt kodats som maskulina och andra som feminina. Risktagande, konkurrens, expansion, kontroll och ekonomisk framgång har länge förknippats med det maskulina. Omsorg, ansvar för andra, relationsskapande, långsiktighet och lyhördhet har istället förknippats med det feminina.

Det handlar inte om att män är på ett sätt och kvinnor på ett annat, utan snarare handlar om vilka egenskaper vårt samhälle belönar. För den som vill växa snabbast betraktas som visionär, den som tar störst risker beskrivs som modig och den som utlovar störst förändring framstår som handlingskraftig, medan den som vill stanna upp, ställa fler frågor, tänka ett varv till eller lyfta konsekvenserna för människor och organisationer alltför ofta uppfattas som ett hinder för utvecklingen snarare än som en tillgång. 

Jag ser detta gång på gång i flera organisationer, män som tar risker, är visionärer och tänker stort, medan kvinnorna är bromsklossar som uppfattas bittra, och tråkiga. Trots att omsorgen för organisationen är grunden för att den överhuvudtaget kan stå på jorden och inte flyga upp i en rymdkollaps. Vi pratar om omsorg som om det vore något gulligt eller irriterande vid sidan av ekonomin, trots att omsorg är det som får arbetsplatser, relationer, organisationer och hela samhällen att fungera. 

Vi måste börja släppa in och värdera fler värden i de rum där besluten fattas. Om vi fortsätter att organisera vårt samhälle kring ideal där expansion alltid väger tyngre än omsorg, där risktagande alltid ges högre status än ansvarstagande och där människors liv konsekvent underordnas berättelsen om ständig tillväxt kommer Northvolt långt ifrån vara det sista haveriet.